Igår så gick jag och Lilo för att möta Niklas efter jobbet. Vi bestämde då att äta kycklingsallad till middag så vi måste gå till Hemköp och handla lite.
Väl inne på Hemköp så säger Niklas till mig "känner du igen våran barnmorska?". Huh? Jag tittar mig omkring och känner inte igen någon. Niklas visar vem han menar (utan att peka) men jag känner ändå inte igen henne. Hon som för lite drygt 4 månader hjälpte mig genom det jobbigaste jag gjort. Även det bästa, häftigaste och ondaste. Hon som för drygt 4 månader sedan såg mig göra något nästan bara mina föräldra sett, bajsa på mig.
Jag blir helt till mig och kan bara tänka på att det som för henne bara var en dag på jobbet var för mig den dag i livet jag alltid kommer minnas. Dagen då jag som vanlig död blev en mamma. Med superkrafter.

Hela besöket på Hemköp kretsade kring att förstå vad denna Gud gjorde ute som vanlig dödlig människa.
Tyvärr kände hon inte igen oss, eller så var hon bara professionell och lät privat och jobb vara två helt olika saker. MEN jag ville ju visa Lilo(batgirl) för henne. Visa henne vad hon hjälpte mig att föda fram. Hon var den första som höll i mitt barn. Hon var den första som såg henne.
Min underbara Gud.

I efterhand kan det kännas lite överdrivet. Lite. Tur jag inte gick ner på knä och bugade iaf. Det hade kunnat hända.

Lilla Lilo, fortfarande inne på förlossningen.

I onsdags fick vi en hel påse med kläder till Lilo av snälla Stina. Det var allt ifrån strumpor till badkläder till jackor. Mycket sommarkläder. Det var riktigt behövligt. Nu är vi redo för en varm sommar :)