Börjar bli varmt ute så jag köpte en tunnare kofta åt Lilo istf hennes tjocka fleecejacka. Fick bli storlek 74. Storjänta!

I en veckas tid nu har Lilo riktigt fattat galoppen med att vända sig från rygg till mage. Nu är det bara magläge som gäller. Om hon inte ligger på rygg och gnager på fötterna vill säga. Våran tjej börjar bli så stor ? På torsdag blir hon 4 månader då ska vi även väga och mäta.

Det spelar ingen roll hur jobbig natten varit eller om Lilo kissade ner sängen imorse för när man tittar på henne och hon är så söt då smälter hjärtat.

Jag får ofta frågor om Lilos namn. Varför hon heter som hon gör och vad vi fick det ifrån. Så jag tänkte skriva varför Lilo heter det hon heter.

Lilo- är faktiskt inte från Disneys film " Lilo & Stitch". Jag satt hemma en kväll och kollade på tv, oftast klockan 19 kollar jag på "Vem vet mest?" som går på tvåan. Just denna kväll var det en kvinna, på ca 50-60 år, som hette just Lilo som medverkade. Jag fastnade direkt för namnet och likaså Niklas. Så Lilo har haft det namnet enda sedan den där kvällen i vecka 30 ungefär.

Mary- kort och gott efter Niklas mormor. Var ej populärt av mig från början ;)

Helena- Min syster, hennes äldsta dotter, min mamma, mormor och kanske även mormors mor heter/hette Margareta i mellannamn. Jag fick Helena. Ska alltså starta ett eget "Margaretaled" fast ett "Helenaled" även om det bara blir så kort som två personer.

Larsson- Vi tog aldrig någon direkt diskussion om vad Lilo skulle heta i efternamn. Det blev bara Larsson. Helst av allt skulle jag vilja att hon heter Hallin men nu blev det inte så. Tröstar mig med att min fina farmors flicknamn var just Larsson. Och i sommar kommer vi ju heta Larsson alla tre hur mycket jag än älskar eller hatar det. Familjen Larsson.

I måndags fick Lilo de fruktade sprutorna. Vi hade tur som fick ha pappa N med. Så Lilo fick sitta i hans knä. Stick, stick och stortjut! Hon storgrät i säkert 20 minuter tills hon somnade. På eftermiddagen var hon lite slö. Dagen efter hade vi en riktig soffdag då hon fick feber och var trött. Nu är det över iaf och är två månader tills nästa omgång sprutor.
För övrigt så var hon nu 65 cm lång och vägde 6320g. Lång och smal donna.

Igår hade vi en extra vägning på BVC då Lilo har varit sjuk. Vilket var tur. Lilo går inte riktigt upp som hon ska. Hon går upp men följer inte sin kurva. Hade nästan det på känn för ibland på kvällarna så kan hon ligga och skrika vid bröstet. Hon vill ha mat NU men det kommer inte. Och när hon skriker blir jag stressad (och upprörd/ledsen) vilket gör att det blir ännu svårare för mjölken att rinna till.
Vår BVCsköterska sa att jag ska amma på båda brösten på dagarna och testa ge ersättning efter amning på kvällen. Sagt och gjort igår ammade jag henne och sen gav vi ersättning. Hon fick i sig 80ml av den! Inte undra på att hon har varit gnällig.
Testade även att ge flaskan nu efter morgonamning och hon fick i sig runt 70-80ml. Är glad att hon tar flaskan utan problem och att det änsålänge inte har påverkat hennes amningstekning.

Så hur ska man göra nu? Erbjuda flaska efter varje mål eller kanske bara erbjuda en på morgon och en på kväll?

Ni kan ju se vem som med nöje tar på sig de måltiderna ;)

Igårkväll kändes Lilo varm, lite för varm. Mycket riktigt så var det feber. Ringde 1177 som hänvisade oss till akuten. Läkare tog prover (urin, crp och annat). Givetvis hittade de inget så vi får ligga kvar på avd.19 över natten.
Är en dum förkylning och förmodligen var det där febertoppen och nu blir det bättre. Men fy, en till natt på sjukhuset vill jag då inte göra om! Vi blev hemskickade efter att en läkare kikat på Lilo och de tagit prover igen. Nu håller vi stenhård koll på tempen för om den går över 38,5 så ska vi tillbaka. Håller tummarna!

Det finns bara en sak som är värre än att vara sjuk och det måste vara när ens barn är sjuk. Speciellt när barnet inte kan visa om det gör ont, hur det mår och vad som är fel. Det är frustrerande när det inte går att trösta och en ser att barnet är hängigt.
Två lika frustrerade föräldrar slutar aldrig bra. Jag och N ligger tysta i sängen, med varsin mobil i handen. Slår vad om att han googlar något sjukdomssymptom, det är hans grej. Även om vi inte pratar just nu vet jag att han vet vad jag vet. Två nyblivna frustrerade föräldrar inte är en bra kombo. När vi inte är frustrerade är vi oslagbara. Det är vi iofs när vi är frustrerade med, innerst inne.

Lilo ligger i sin säng och sover. Sova har hon inga problem med och det är ju bra. Nu hoppas vi på att hostan ska försvinna så slipper vi oroa oss. Fast slutar man någonsin oroa sig?

När Lilo blir gnällig och INGENTING duger, inte mamma, inte pappa, inte vyssa, vagga, bära, dona, då duger inget. Inget utom att vagga henne i liggdelen till vagnen. Så får man stå tills hon somnar. Förstår ni hur jobbigt det är? Ca 5,5 kg gung, gung. Fram och tillbaka. Jag kommer se ut som Karl-Alfred när detta är över.

Nöjd kinkig tjej.