God fredagskväll!
Här har det inte hänt allt för mycket idag. Lilo fick sitt första bad. INTE populärt. Fick ingen söt bild (ingen bild alls) då det var i panik vi badade henne som skrek som en galning. Slutade inte skrika förens strumporna var på. Förhoppningsvis var det bara tillfälligt.

På eftermiddagen fick vi trevligt besök av henne vi ska ha på BVC. Vill kalla henne BVCtanten. Lilo ökar fint i vikt och har sedan i måndags tjockat på sig ca 140g. Tack tuttarna. Fick även lite papper och information om de kommande besöken. Nästa är på torsdag och då ska jag dit. Själv. Med vagnen. Illa att jag gruvar mig, men det gör man väl?

Ikväll blir det jag och Lilo i ena soffhörnet, Niklas har en vän här och dom ska kolla på sista sagan om ringen filmen. Inte min kopp med te om man säger så. Får iaf thaimat och lite götta så jag ska nog kunna sitta still och tyst ;)

Trevlig kväll!

Fick en kommentar med frågan hur jag och min kropp mår såhär en vecka efter förlossningen. Delar glädligen med mig av mitt innersta och blottar min kropp inför folk som står för inför samma sak :)

Vägde mig precis. -11kg på 9 dagar. Totalt gick jag nog upp 20 kg under graviditeten. Så resterande kilon (och lite till) får rasa av i takt med amningen och barnvagnspromenader. Och kanske liite bättre kost. Jag sa kanske.

Lilla Fifi- (musen, puppan, slidan, framstjärt, hönan, vaginan- kärt barn många namn..) hon mår bra! Det är klart att man inte sätter sig ned med en duns. Men att sitta på en hård stol utan kudde går nu bra, väldigt bra. Jag kissar fortfarande i duschen (känner den pinsamma tystnaden och rodnar, ehe) då jag är rädd för toalettpappret (haha). Inte för att det ska göra ont utan för att stygnen ska lossna på pappret (kanske konstigt att vara rädd för?). Annars går allt med det "därnere" bra. Det börjar läka sig och det kliar lite bara.

Nummer 2. Vilken skräck! Och vad hade jag att vara rädd för? Efter att ha laddat upp med att dricka otaliga liter vatten, att ha katrinplommon och linfrön i fiberhavregrynsgröten gick det som en dans. En binda mot framdelen så går det lättare att "ta i" ;)

Jag har inte vågat mig ut på någon långpromenad då barnmorskan varnade om att det kan kännas "tungt" i underlivet om man överanstränger sig. Men har varit ut några kortare svängar och det har gått jättebra!

I övrigt så är jag förvånad över hur snabbt kroppen har återhämtat sig. Jag känner redan att jag orkar mycket mer, det är inte tungt i ryggen och sömnen är så mycket bättre (fast vi nu har bytt ut magen mot en bebis, jag vet?! Helt galet!).

Nu födde jag en stor bebis (55cm & 4090g) och fick sy lite. Sen är jag ganska löjlig och har svårt för att ha ont. Det är ju olika för alla.
Tiden efter förlossningen kan vara mycket öm och känslosam. Då tittar man på lillknytet, pussar på den och drar in den ljuva doften så glömmer man det onda :)

Lägger in två dagsfärska bilder på magen (som är helt underbar, när ma skrattar ser det ut som en hel jell-obuffe, helfestligt!)