Hej Petras stalkers! Wazzup?

Mitt namn är Niklas och jag är den lyckligt lottade som Petra valt till sin partner och här ska jag beskriva hur jag upplevde vår förlossning. Så vi börjar väl på morgonen den 23/1 – 2013.

Kl. 06:50 Min ringklocka ringer och med sömndrucken blink vänder jag mig mot Petras del av sängen, där det är tomt. Jag kliver upp och går mot köket och ser Petra ligga i soffan. Jag frågar hur hon mår och hon svarar att hon har ganska ont. Med undrande blick frågar jag om jag ska stanna hemma, men det tycker hon är ganska onödigt. Jag blir lite besviken eftersom jag kände att det kunde ha varit skönt att slippa springa i tre miljoner trappor.

Kl. 07:40 Jag slevat i mig frukost och är på väg mot jobbet. Det är jäkligt kallt. Framför allt så blåser det väldigt mycket. Tänker att det vore lite typiskt om hon bestämde sig för att komma idag, just för att det känns som den kallaste dagen den här vintern.

Kl. 07:55 Kommer fram till Posten och får som vanligt frågan ”Känner hon något än?” som jag fått frågad varje dag i nästan två veckor, skillnaden idag är att jag kan stolt säga att ”Ja, det gör hon fanimej”.

Fram till ungefär 15:50 händer det inget av värde att förtälja för er då mitt jobb är ganska monotont. Fast jag vet var många av er bor! Mähähä.

Kl. 15:50 Jag precis fått ett telefonsamtal av Petra där hon säger att vi ska till förlossningen. Iofs hade jag haft det på känn en bra stund att det skulle bära av dit idag, men redan nu? Jag trodde jag skulle få komma hem, ta det lugnt och kanske game:a lite. Jag blev inte besviken utan mer stressad och nervös. Mycket nervös. Det kanske var dumt att gasa lite extra där man satt i Postbilen, men det blir per automatik.

Kl. 16:00 Kliver ur postbilen på Postkontoret och slänger in alla grejer och ber mina kollegor att ordna upp med papper och så för att jag har lite ont om tid.

Kl. 16:10 Har kommit ifrån Posten och ringt en taxi. Jag ringer Petra och berättar att taxin kommer vara framme vid våran lägenhet 16:20. Den är iofs redan framme när jag kommer hem, men den får så lov att vänta. Efter att ha sprungit upp i trapporna står Petra och lutar sig mot byrån och ger mig en blick som jag förmodligen inte kommer glömma. Den sa ”Hjälp mig” samtidigt som den sa ”Låt mig va”.

Kl. 16:30 Nu har vi kommit in till förlossningen och får väldigt omgående ett rum att vara i. Jag börjar packa upp och byta om. Det var väldigt varmt där inne. Tror inte Petra bryr sig om det speciellt mycket. Petra får lägga sig ner och får en CTG uppspänd runt magen på henne. Barnmorskan börjar prata smärtlindring med oss. Jag tyckte innerst inne att hon skulle ta en EDA, men jag sa inget. Det var bäst att hon fick bestämma själv. Det var ju hon som hade ont, inte jag. Hon bestämmer sig för att prova lustgas. Den funkar inte speciellt bra för henne. Hon kräks lite grann. Hon kollar på mig med en blink som ser ut som att hon tycker att jag ska säga åt henne att ta EDA. Vi diskuterar lite om det och till slut får hon mod till att ta den. En sten släpper från mitt bröst.

Efter en stund kommer narkosläkaren och börjar pilla bak i hennes rygg. Det här är något jag aldrig kommer glömma. Jag sitter framför Petra och ser inte riktigt vad de håller på med, men det är blodiga verktyg lite var stans på narkosläkarens bord och narkosläkaren ger narkossköterskan en blick som jag tolkar som att det är lite krångligare än vad det borde vara. Så jag blir orolig, men jag visar det inte för Petra. Kändes ganska onödigt med tanke på att hon är tillräckligt rädd för nålar och stick som det redan är. Till slut verkar han få det att fungera och hon får en liten slang som går från ryggen upp till hennes högra axel med en grej på slutet som man kan fylla på med mer bedövningsmedel.

Petra verkar jäkligt nöjd med situationen just nu. Hon lutar sig tillbaka och ler nöjt. Efter EDA:n börjar tiden gå lite långsammare om man säger så.

Något efter 19-tiden så gör BM en ny koll i Petras puppa, hon är nu öppen 8cm. Jäklar vad fort det går tänker jag. Det var inte alls som jag hade väntat mig. Petra får hoppa upp på en pilatesboll för att få upp dom två sista cm och få ner vår dotter en liten bit till.

Jag börjar bli ganska rastlös av att sitta där och vänta på att något ska hända. Tror jag går och kissar fyra gånger bara för att få röra mig lite. Efter ett tag börjar Petra få ont igen och då får hon lite påfyllning rakt in i ryggen. Jäkligt coolt hur nervsystemet fungerar ändå. Hon klättar upp i sängen efter det här. Hon får lägga sig på sidan för att underlätta något. Kommer inte riktigt ihåg vad det var, men något var det.

I den här postitionen tror jag vad som kallas ”krystvärkar” komma igång. Jag ser på Petra hur jobbigt det är för henne att inte trycka på när dom kommer. Jag har ingen aning vad jag ska göra förutom att berätta för henne hur duktig hon är och vilken hjältinna hon är. Det är hon verkligen också. Jag kan inte ens förstå hur hon orkade med hela situationen. Så fruktansvärt stolt och imponerad. När jag berättar för henne hur duktig hon är så har hon precis provat lite lustgas igen och hennes svar på mitt beröm är ganska lustigt. Hon skriker nästan i ansiktet ”på att bajsaaaa!!” Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kan bara göra en sak och det är att skratta.

Nu börjar det dra ihop sig och mitt i allt så är det skiftbyte. Jag blir lite stressad av hela situationen, men inte Petra. Hon verkar inte alls brydd över det. När den nya BM:n kommer in så kollar hon ganska omgående i Petra puppa och konstaterar att hon är helt öppen, men att det är en liten kant kvar. Petra verkar ganska frustrerad när en ny värk kommer igång och hon vill bara krysta. Jag klappar henne på pannan och försöker trösta henne, men det är ganska svårt.

Kl. 22:00 Det är nu det börjar hända grejer. BM ger klartecken till Petra att hon kan trycka på. Det syns på Petra att hon tycker det är skönt. När hon får börja trycka så kollar hon mig rakt i vitögat och bara skriker rakt ut. Blicken hon ger mig får det att kännas som att det är mitt fel. Ganska roligt nu när man tänker tillbaka på det. Att något så jobbigt och smärtsamt kan resultera i något så underbart. När hon har tryckt på två gånger ungefär så faller en filt ner från Petras ben som har skylt allt fram tills nu och då ser jag huvudet sticka ut ur henne. Det blir blandade känslor. Samtidigt som det ser fruktansvärt ut så känns det helt underbart att få se henne. Det kommer åter en krystvärk och nu kommer hon ut. Skrikandes, blodig, kladdig och alldeles underbar. Tänk att vi, jag och Petra har skapat denna människa. Det är helt ofattbart. Nu är det dags att runda av och byta en liten blöja!

Tack för mig!

/ Niklas Larsson

 

Mickan

3 februari 2013 22:28

Gud va kul att läsa ur en killes perspektiv :) min kille har ju berättat om våran förlossning för folk och då kan jag inte låta bli att skratta åt hans ordval. :) stort grattis till er båda, hon är jätte söt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min älskade, kloka, fina lilla dotter. Tack för en underbar dag. Vi spelade boll, gungade tillsammans både på hästen och de vanliga gungorna, åkte rutchkana, ploppade stenar i brunnen vid gula lekparken och klappade en katt. En katt som du sedan rå...

Lilo pratar väldigt mycket och kan väldigt många ord. Varje dag säger hon nya och är bra på att härma. Nu gäller det att se upp med vad man säger /svärarn. Lilo tycker om djur, att bada, teletubbies, bli läst för (gärna Knacka på), vara ute och åka r...

Liloprupp har blitt så gammal, hela 16 månader. Igår på BVCkollen vägde hon 11,6kg och var 87cm lång. Fortsätter att skjuta i höjd och vikten har stannat av lite. Inte konstigt med tanke på hur petig hon är i maten. Äter bara det som passar just då...

Tänka sig, Lilo är ett helt år. Ett år fyllt av kärlek, mys men även många jobbiga stunder. Om ca en timme är hon ett "på riktigt". Vad mycket som händer på bara ett år. Från att bara kunna ligga och flaxa med armarna okontrollerat till att kunna g...

Känns nästan fel att skriva här när jag gör det så sällan. Men det är ju bara för min skull jag gör det satte. Igår hälsade vi på Lilos farmor på hennes jobb, enångers förskola. Och Lilo växte så mycket! Hon var inte alls mammig eller pappig utan g...