Jag har en bebis i min mage?! Som lever! Och mår bra och är hel och fin. Allt såg så bra ut. Pingu var dock blyg och ville INTE visa upp sitt kön. Så det blir en överraskning i januari. Måste smälta det här nu... och kanske gå ner på stan och köpa ett eller annat bebisplagg.

Såååå. Idag är det dags för rul (rutinultraljud) och jag är livrädd. Får man vara livrädd? Tänk om jag börjar grina när jag får se pingu eller tänk om jag INTE börjar grina? Fy, det är svårt att vänta barn.
Vet inte vad jag vill med det här inlägget mer än att säga att jag är livrädd.
Jag borde väl länga och se framemot det? Jag vill bara att det ska vara över.
Tack för mig/ dåligmor