Åhh, denna underbara känsla att ta tag i saker som länge eller under en viss period tyngt ner axlarna. Det kan vara ett litet problem som blir större ju längre man väntar, ett stort problem som bara är jobbigt att ta tag i eller något som bara känns jobbigt.
Jag hatar att prata i telefon och det är där jobbiga sitter i för mig. Jag har inga problem med att prata face to face men just när jag ska ringa är jag världsmästare på att skjuta upp saker och ting.
Vi har haft problem med toaletten under en viss tid och att ringa värden och felanmäla den har ju varit lika skrämmande som jordens undergång.
Idag, nyss rättare sagt tog jag mig i kragen och ringde. Känns underbart. Helt stört att en sån simpel grej kan kännas så stort och att jag är så nöjd över mig själv.
Nu till mitt andra problem värden kommer att titta på toan idag och jag gjorde nyss nr.2, tänk om han öppnar locket och där är en floater?!....

Varje morgon klockan 7.05 blir jag väckt av Niklas väckarklocka. Men jag brukar ligga och dra mig bra länge. Somna om är det inte tal om. Den här veckan börjar jag vid 13 så man hinner ju inte dra igång något storprojekt innan. Att ligga och dra sig och sen äta långfrukost passar precis. Sen läsa lite innan jobb.
Huvudvärken är borta för tillfället, hoppas den håller sig borta hela dagen då vi ska på bio ikväll.