och en dag..
Tänk att du funnits hos oss i hela två veckor. Och att det var just du som kom till oss. Underbara lilla Lilo. Som inte är så liten.
Var ju som sagt till BVC idag. Det gick jättebra. Sen Lilo föddes har hon gått upp 500 gram och växt 3cm. Nu är hon 58cm lång och väger 4560 gram. Storjäntan!

Ja, för oss är det viktigt att det kallas just föräldraledighet och inte mammaledighet.
Jag och Niklas kommer dela. Splitta. Hälften, hälften.
Nu kommer jag vara hemma. Jag vet inte precis hur länge det blir men mellan 8-10 månader cirkus. Kommer ta ut fulla dagar tills dom tar slut (är tyvärr tvungen att göra så istället för att snåla då min SGI inte är något att hänga i granen). Sen så har jag även 4 veckors semester att ta ut i sommar :)

Jag själv tycker det är självklart att dela lika på föräldraledigheten. Även om det skulle innebära en mindre inkomst att pappan är hemma, är det inte värt det under den tiden man får vara hemma med sitt barn?

Att alla inte delar lika är inget jag kollar snett på. Alla gör som dom vill och det som passar dom bäst.
Nu är jag jätteglad över att Niklas vill vara hemma just för att nu är det mycket Lilo-mamma. Med amning, Niklas jobbar långa dagar osv så jag är glad att dom får ta igen det sen. Ja inte amningen förstås ;)

Sen ska jag väl inte sticka under stolen med att jag gärna hade tagit alla dagar själv. Jag vill ju vara med mitt barn jämt. Men det vill ju Niklas också.

Dags att göra morgon och Lilo "blåhåller" sitt täcke ;)

Usch och fy. Imorgon börjar Niklas att jobba igen. Lite gruvsamt är det. Givetvis ska jag iväg till BVC bara därför. Men då har jag raggat med mig Amanda som stöd ;)

Vi har hittills bara haft en lugn mysdag. Sandra och Lotta var här på besök tidigare och Sandra fotograferade Lilo. Tog även några bilder på hela familjen som vi ska skicka in till HT.
Jag har även sprungit på stan en sväng och köpt nya jamasar och en overall åt skrotan.
Resten av kvällen ska vi förmodligen bara mysa av varandra (om Niklas kommer från datapatan) ;)

En trött tjej som inte ville sova igårkväll.

Var på stan idag i hopp om att finna ett par jeans. Vill gärna slippa gravidbyxorna då ungen är ute. Hittade dessa på HM. Största storleken.
GRAVIDJEANS, SVIK MIG INTE ÄN!!!

Hej Petras stalkers! Wazzup?

Mitt namn är Niklas och jag är den lyckligt lottade som Petra valt till sin partner och här ska jag beskriva hur jag upplevde vår förlossning. Så vi börjar väl på morgonen den 23/1 – 2013.

Kl. 06:50 Min ringklocka ringer och med sömndrucken blink vänder jag mig mot Petras del av sängen, där det är tomt. Jag kliver upp och går mot köket och ser Petra ligga i soffan. Jag frågar hur hon mår och hon svarar att hon har ganska ont. Med undrande blick frågar jag om jag ska stanna hemma, men det tycker hon är ganska onödigt. Jag blir lite besviken eftersom jag kände att det kunde ha varit skönt att slippa springa i tre miljoner trappor.

Kl. 07:40 Jag slevat i mig frukost och är på väg mot jobbet. Det är jäkligt kallt. Framför allt så blåser det väldigt mycket. Tänker att det vore lite typiskt om hon bestämde sig för att komma idag, just för att det känns som den kallaste dagen den här vintern.

Kl. 07:55 Kommer fram till Posten och får som vanligt frågan ”Känner hon något än?” som jag fått frågad varje dag i nästan två veckor, skillnaden idag är att jag kan stolt säga att ”Ja, det gör hon fanimej”.

Fram till ungefär 15:50 händer det inget av värde att förtälja för er då mitt jobb är ganska monotont. Fast jag vet var många av er bor! Mähähä.

Kl. 15:50 Jag precis fått ett telefonsamtal av Petra där hon säger att vi ska till förlossningen. Iofs hade jag haft det på känn en bra stund att det skulle bära av dit idag, men redan nu? Jag trodde jag skulle få komma hem, ta det lugnt och kanske game:a lite. Jag blev inte besviken utan mer stressad och nervös. Mycket nervös. Det kanske var dumt att gasa lite extra där man satt i Postbilen, men det blir per automatik.

Kl. 16:00 Kliver ur postbilen på Postkontoret och slänger in alla grejer och ber mina kollegor att ordna upp med papper och så för att jag har lite ont om tid.

Kl. 16:10 Har kommit ifrån Posten och ringt en taxi. Jag ringer Petra och berättar att taxin kommer vara framme vid våran lägenhet 16:20. Den är iofs redan framme när jag kommer hem, men den får så lov att vänta. Efter att ha sprungit upp i trapporna står Petra och lutar sig mot byrån och ger mig en blick som jag förmodligen inte kommer glömma. Den sa ”Hjälp mig” samtidigt som den sa ”Låt mig va”.

Kl. 16:30 Nu har vi kommit in till förlossningen och får väldigt omgående ett rum att vara i. Jag börjar packa upp och byta om. Det var väldigt varmt där inne. Tror inte Petra bryr sig om det speciellt mycket. Petra får lägga sig ner och får en CTG uppspänd runt magen på henne. Barnmorskan börjar prata smärtlindring med oss. Jag tyckte innerst inne att hon skulle ta en EDA, men jag sa inget. Det var bäst att hon fick bestämma själv. Det var ju hon som hade ont, inte jag. Hon bestämmer sig för att prova lustgas. Den funkar inte speciellt bra för henne. Hon kräks lite grann. Hon kollar på mig med en blink som ser ut som att hon tycker att jag ska säga åt henne att ta EDA. Vi diskuterar lite om det och till slut får hon mod till att ta den. En sten släpper från mitt bröst.

Efter en stund kommer narkosläkaren och börjar pilla bak i hennes rygg. Det här är något jag aldrig kommer glömma. Jag sitter framför Petra och ser inte riktigt vad de håller på med, men det är blodiga verktyg lite var stans på narkosläkarens bord och narkosläkaren ger narkossköterskan en blick som jag tolkar som att det är lite krångligare än vad det borde vara. Så jag blir orolig, men jag visar det inte för Petra. Kändes ganska onödigt med tanke på att hon är tillräckligt rädd för nålar och stick som det redan är. Till slut verkar han få det att fungera och hon får en liten slang som går från ryggen upp till hennes högra axel med en grej på slutet som man kan fylla på med mer bedövningsmedel.

Petra verkar jäkligt nöjd med situationen just nu. Hon lutar sig tillbaka och ler nöjt. Efter EDA:n börjar tiden gå lite långsammare om man säger så.

Något efter 19-tiden så gör BM en ny koll i Petras puppa, hon är nu öppen 8cm. Jäklar vad fort det går tänker jag. Det var inte alls som jag hade väntat mig. Petra får hoppa upp på en pilatesboll för att få upp dom två sista cm och få ner vår dotter en liten bit till.

Jag börjar bli ganska rastlös av att sitta där och vänta på att något ska hända. Tror jag går och kissar fyra gånger bara för att få röra mig lite. Efter ett tag börjar Petra få ont igen och då får hon lite påfyllning rakt in i ryggen. Jäkligt coolt hur nervsystemet fungerar ändå. Hon klättar upp i sängen efter det här. Hon får lägga sig på sidan för att underlätta något. Kommer inte riktigt ihåg vad det var, men något var det.

I den här postitionen tror jag vad som kallas ”krystvärkar” komma igång. Jag ser på Petra hur jobbigt det är för henne att inte trycka på när dom kommer. Jag har ingen aning vad jag ska göra förutom att berätta för henne hur duktig hon är och vilken hjältinna hon är. Det är hon verkligen också. Jag kan inte ens förstå hur hon orkade med hela situationen. Så fruktansvärt stolt och imponerad. När jag berättar för henne hur duktig hon är så har hon precis provat lite lustgas igen och hennes svar på mitt beröm är ganska lustigt. Hon skriker nästan i ansiktet ”på att bajsaaaa!!” Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag kan bara göra en sak och det är att skratta.

Nu börjar det dra ihop sig och mitt i allt så är det skiftbyte. Jag blir lite stressad av hela situationen, men inte Petra. Hon verkar inte alls brydd över det. När den nya BM:n kommer in så kollar hon ganska omgående i Petra puppa och konstaterar att hon är helt öppen, men att det är en liten kant kvar. Petra verkar ganska frustrerad när en ny värk kommer igång och hon vill bara krysta. Jag klappar henne på pannan och försöker trösta henne, men det är ganska svårt.

Kl. 22:00 Det är nu det börjar hända grejer. BM ger klartecken till Petra att hon kan trycka på. Det syns på Petra att hon tycker det är skönt. När hon får börja trycka så kollar hon mig rakt i vitögat och bara skriker rakt ut. Blicken hon ger mig får det att kännas som att det är mitt fel. Ganska roligt nu när man tänker tillbaka på det. Att något så jobbigt och smärtsamt kan resultera i något så underbart. När hon har tryckt på två gånger ungefär så faller en filt ner från Petras ben som har skylt allt fram tills nu och då ser jag huvudet sticka ut ur henne. Det blir blandade känslor. Samtidigt som det ser fruktansvärt ut så känns det helt underbart att få se henne. Det kommer åter en krystvärk och nu kommer hon ut. Skrikandes, blodig, kladdig och alldeles underbar. Tänk att vi, jag och Petra har skapat denna människa. Det är helt ofattbart. Nu är det dags att runda av och byta en liten blöja!

Tack för mig!

/ Niklas Larsson

Just nu sitter Niklas och jobbar på sin förlossningsberättelse. Jag är sjukt nyfiken på den. Hoppas han blir klar ikväll :))))))

Jag och Lilo myser i soffan. Vem är hon lik förresten?

Även om alla dagar känns som söndag så märker jag att detta är en söndag. Vi är extra slöa här hemma helt enkelt.
Vi ska snart ge oss ut på en promenad bara Niklas har "vaknat", något han alltid måste göra och något jag aldrig kommer att förstå mig på. När han "vaknar" är det alltid efter frukost och kaffe så måste han sitta ner vid dator eller mobil en stund. Så "vaknar" Niklas. Ibland är det skönt men ofta sjukt irriterande om man ska iväg på något.

Vi ska väl även göra andra roliga söndagssysslor som tvätta och bädda rent i sängen som har otaliga bröstmjölksfläckar. Livet som småbarnsförälder- alltid lite gosig i huvudet och dessa fläckar. Är det inte underbart?

Nä, nu har Niklas vaknat klart och det är dags att ta tag i denna söndag.
ses, hörs, hej!

God fredagskväll!
Här har det inte hänt allt för mycket idag. Lilo fick sitt första bad. INTE populärt. Fick ingen söt bild (ingen bild alls) då det var i panik vi badade henne som skrek som en galning. Slutade inte skrika förens strumporna var på. Förhoppningsvis var det bara tillfälligt.

På eftermiddagen fick vi trevligt besök av henne vi ska ha på BVC. Vill kalla henne BVCtanten. Lilo ökar fint i vikt och har sedan i måndags tjockat på sig ca 140g. Tack tuttarna. Fick även lite papper och information om de kommande besöken. Nästa är på torsdag och då ska jag dit. Själv. Med vagnen. Illa att jag gruvar mig, men det gör man väl?

Ikväll blir det jag och Lilo i ena soffhörnet, Niklas har en vän här och dom ska kolla på sista sagan om ringen filmen. Inte min kopp med te om man säger så. Får iaf thaimat och lite götta så jag ska nog kunna sitta still och tyst ;)

Trevlig kväll!