I fredags kom en kvinna fram till mig när jag satt i kassan på jobbet. Hon gav mig en lapp med namn och telefonnr då hon hade tappat sin förlovnings- och vigselring. Hon var inte speciellt hoppfull om att få tillbaka sina kära ägodelar. Jag tog givetvis emot lappen och lovade att höra av mig om jag fick in någon eller såg en ring. Dagen gick och helt ärligt tänkte jag inte så mycket mer på de där ringarna. I lördags morse när jag, Malin och Sebastian plockade upp varorna innan öppning så hör jag Malin skriker "Petra, jag tror jag sparkade på en ring!". Mycket riktigt, där på golvet låg en ring. Med samma gravering som kvinnan dagen innan hade i sin. 

Resten av morgonen gick åt att kika efter den andra ringen. Under saker, i saker.. Vi tittade till och med i vår skurmaskin. Vid öppning ringde jag kvinnan och berättade att vi hittat hennes ena ring. Behöver jag beskriva hur glad hon blev?  Hon hade även hittat sin andra ring i sin handväska. 

Idag var kvinnan in och hämtade ringen. Mycket mycket glad. Så glad att hon gav oss en femhundring i hittelön. Inte för att hon hade behövt ge oss den. Men jag förstår henne, om jag tappat min ring och fick tillbaka den. Nästan ovärderligt. 

Köpte en fin fin klocka på jobbet idag. Nu kommer jag komma ännu mer i tid än vad jag redan gör. Jag är ett exempel på "hellre en halvtimme för tidig än en minut försent".
70 riksdaler kostade klockan. Passade på att köpa en i rött också ;)